Hvor gamle er vi egentlig?

Spørsmålet stilte jeg meg for noen uker siden da vi satt på "sentralen" og drodlet rundt barndommen.  Vi var ferdig med dagens oppgaver og tok oss en kaffe og noe å bite i før vi gikk til "hvert vårt".

1.

Vi drodler om oppveksten på Grefsen og Nordre Åsen 

- akingen på isen i Muselunden de gangene mildværet satte inn

- Svetter'n hvor vi kunne se film hver søndag kl. 17

- de første skøytetakene med skruskøyter på Skeidbanen eller Grefsen stadion 

- trikken til byen hvor det handlet om å komme på "henger'n  som var åpen bak og vi betalte 25 øre eller mindre.

- ..........

-........

Hvilke følelser er i oss når vi forteller?

2. 

- "Jeg tenker på den gangen jeg lagde en snølykt utenfor der vi bodde i Åsensvingen 9c "  - jeg var alene; det var mørkt. (hvorfor husker jeg spesielt denne ene gangen? - jeg har jo lagd snølykter flere ganger gjennom oppveksten)

Hvor gammel er jeg egentlig når jeg ser tilbake på min egen oppvekst?

Har jeg "mitt barns" følelser med meg eller er de farget av mine tanker om hvordan det hele var, sett i den  voksnes analyserende og reflekterende lys?

3.

Hvilke følelser har jeg med meg når jeg nå forsøker "å gå inn i " mine foreldres barndom og oppvekst, slik jeg gjør i mitt prosjekt.  Kan jeg sette meg inn i deres barndom følelsesmessig å beskrive disse med mine ord?

4.

Når godt voksne mennesker begynner å gråte når de snakker om traumatiske opplevelser fra barndommen.

Ingmar Bergmanns sier noen ord om dette ifm et intervju han gjorde på 60-tallet om filmen  Smultronstället:

"I en intervju från 1960-talet talar han om hur han under en resa till Dalarna hösten 1956 stannade till i Uppsala vid sin mormors hus på Slottsgatan [ska vara Trädgårdsgatan. En känsla överföll honom: tänk om den gamla kokerskan Lalla skulle öppna dörren, som hon gjort så många gånger förut?"

"Så slog det mig – tänk om man skulle göra en film om det här att man bara kommer alldeles realistiskt och plötsligt öppnar en dörr, och så går man in i sin barndom, och så öppnar man en annan dörr och kommer ut i verkligheten, och sen svänger man om ett gathörn och kommer in i någon annan period av sin tillvaro, och allting pågår, lever. Det var faktiskt uppslaget till Smultronstället." 1)

1) https://www.ingmarbergman.se/verk/smultronstallet